Klosterlivet är ett sätt att svara på Guds kallelse. Det är ett aktivt val att ägna sitt liv – först och främst åt en exklusiv relation med Gud, och därefter åt en specifik gemenskap.

Att vara ordensbroder eller ordenssyster innebär att tillhöra en gemenskap där den enskildes vilja inte kommer i första hand, utan där man lever enligt en regel. Därför är löftet om lydnad helt grundläggande för denna livsform. Kyskhet och fattigdom hör samman med detta, inom ramen för de tre så kallade ”evangeliska råden”. Dessa råd är medel som ska leda till ett mål: att följa Jesus Kristus.

Dominikanerbröderna följer Augustinus regel och ordens egna antagna stadgar. Vi avlägger våra löften direkt till ordensmästaren, som är den helige Dominikus efterträdare.
Livet som dominikaner bygger på fyra pelare: Bönen, gemenskapet, studierna – och predikan, som är alla dessas mål.

Bönen

Som dominikaner lever vi tillsammans, och vi ber tillsammans. Varje dag om året firar vi Kyrkans dagliga bön tillsammans i våra kapell och kyrkor.

Detta gör vi i kören, där vi sjunger psaltaren enligt ordens tradition och anpassad till det lokala språket och stiftets liturgiska kalender.
På grund av apostolatets åtaganden är det inte alltid möjligt att be alla tideböner tillsammans. I Lund firar vi därför på vardagar Laudes och Vesper gemensamt, samt Kompletorium på tisdagar, medan de övriga tidebönerna läses individuellt.

Mässan är höjdpunkten i dagens liturgi i konventet. Här framför vi särskilt förböner för alla de människor som vi tjänar genom våra olika apostolat.

Bönen är också personlig. Bröderna ägnar tid åt att läsa Bibeln och meditera över Guds ord. Förbön för andra var viktig för den helige Dominikus och är det också för vår orden i dag.

Rosenkransen och den kontemplativa bönen i tystnad är viktiga delar av vår personliga bön. Som minimum säger varje broder en rosenkrans (fem dekader) och ägnar en halv timme åt kontemplation varje dag.

Studiet

Dominikanbröderna vill förmedla vår tro – därför måste vi först studera den. Sökandet efter Sanningen måste också bli ett personligt möte med Kristus, och detta kan alltid fördjupas mer.

I början av sitt liv som dominikaner måste bröderna tillägna sig grunderna i filosofi och teologi, men denna utbildning är avsedd att pågå hela livet, eftersom det är den som ger näring åt predikan.

Det sker i konventets bibliotek och i ensamhet i cellan, men också genom diskussioner, föredrag och studiegrupper.

Teologi blir alltså också en kontemplation: tron som närmar sig Gud med hjälp av förnuftet – fides quaerens intellectam.

Predikan

För en dominikan har de övriga delarna av livet – gemenskapen, bönen och studierna – alla predikan som sitt yttersta mål, det vill säga förkunnandet av det Glada Budskapet.

Förkunnelsen bör alltid bygga på en förståelse för och en vänskap med dem man talar till. Därför består arbetet med at predika också i att skapa dessa relationer genom dialog och i mötet med människor.

Innan vi predikar med ord och retorik, är vårt liv en predikan – det sätt, på vilket vi lever tillsammans med våra bröder i gemenskapen, och tillsammans med dem vi möter.
Den vänskapliga relationen ska sträcka sig till alla, för att bli ett vittnesbörd om broderskapet med Jesus Kristus.

Gemenskapet

Att leva tillsammans är vår första och kanske också viktigaste predikan. I kommuniteten vill vi lära känna Gud genom våra bröder, och på det sätt bli mer och mer tillgängliga för den Helige Ande och andra människors behov.

I gemenskapen förverkligas löftet om fattigdom genom att bröderna avstår från all personlig egendom och har allt gemensamt.
Kapitlet är det regelbundna mötet i klostret, som har befogenhet att fatta beslut. Här diskuterar vi allt som berör livet tillsammans, och vi strävar efter konsensus.
Prioren väljs av kapitlet för tre år i taget. Löftet om lydnad levs därför båda i relation till varandra och till en superior.
Bröderna fördelar praktiska uppgifter och ansvaret för ekonomin mellan sig. Måltiderna och regelbundet umgängelse är lika bindande som förpliktelsen till bönen.

Intresset och nyfikenheten på världen och andra människor är karakteristiskt för dominikaner. För att förstå varandra måste vi ha ett utbyte av tankar och erfarenheter. I var och en finns Guds Ande, och tillsammans skall vi söka oss framåt och försöka förstå vilka uppgifter vi som kommunitet skall engagera oss i.