Som kristna brukar vi tala om att ”vara kallad” till något, till en livsform eller en uppgift. Talet om en kallelse bygger på att livet är en gåva från Gud, och att det dessutom finns specifika gåvor att ta emot. Gud ger oss erbjudanden om vi förmår att lyssna i vårt inre. När vi accepterar dem och gör dem till våra, så växer vi som människor. Vi påbörjar den väg i livet där vi kan bli mer och med oss själva, vi blir Guds medarbetare i världen.
En kallelse kan visa sig på olika sätt.  Man kan uppleva att en uppgift verkar särskilt attraktiv och öppnar nya perspektiv som ger livet en ny glädje, om det är att arbeta med ungdomar eller att ge stöd åt människor som har det svårt. Allt detta handlar om att vara kallad.
Många är kallade till att gifta sig och få barn och uppfostra dem i kärlek.
En kallelse till ett religiöst ordensliv  ligger utanför den dominerande kulturen i Sverige och kan därför vara svår att upptäcka. Att känna sig kallad till att bli dominikan kan komma tidigt eller sent i livet. Man upptäcker det kanske på avstånd, blir intresserad och fångad av det. Så börjar man titta närmare på det. Ofta nämner bröder att de först blev intresserade av att leva i en gemenskap som vill leva och predika evangeliet. Att det blir dominikanerna som verkar intressanta kan bero på att man är nyfiken och intresserad av saker och ting och för att man vill studera och meditera över Gud och hans verk, längtar att lära sig mera och sen tala med andra om vad man lärt.
Den egna dragningen och intresset måste möta en konkret verklighet, där man möter bröder som kan hjälpa till att se att man är på rätt väg och där man ser att livet i en kommunitet  kan fungera i praktiken.

Vill du få kontakt med en broder, This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.