Text till samtal med Max Liljefors, Jagets murar faller, konst och förvandling,  onsdagen den 25 oktober 2017

 

Öppningar till det numinösa projektbeskrivning Max Liljefors m fl

Skärningspunkter mellan religion och estetik i det sekulära samhället

 Syfte

 Syftet med det här forskningsprojektet är att filosofiskt och idéhistoriskt analysera släktskapet mellan två grundläggande mänskliga erfarenheter – den religiösa och den estetiska upplevelsen – inom ramen för dagens sekulära, mångkulturella samhälle.
Utgångspunkten är den tidigromantiska filosofins tanke om en väsenslikhet mellan den andliga och den estetiska upplevelsen. De har en gemensam grund, enligt detta synsätt, i människans inre förmåga att förundras och överväldigas, en grundval som existerar fristående från konfessionell dogmatik.
Projektet vill utveckla detta perspektiv vidare för att kasta ljus över skärningspunkterna mellan andlighet och konst i vår egen tid. För detta kommer vi att inlemma nutida rön från neurovetenskap och medicinsk humaniora, samt nyare utvecklingslinjer inom estetik, teologi och religionsfilosofi. Genom detta flervetenskapliga angreppssätt vill vi förnya förståelsen av religionens och konstens beröringspunkter idag.
Genom att tyda religion i termer av estetiska erfarenheter är vår målsättning att öppna nya sätt att tänka kring olika religioners kulturella och idémässiga arv och den funktion de fyller i människors liv idag.

 Bakgrund

 Sverige beskrivs ofta som ett av världens mest sekulariserade länder. Det ligger en hel del i det. Människors institutionella religiösa engagemang har befunnit sig i stadig nedgång under det senaste århundradet och kyrkbänkarna ekar på de flesta håll tomma. Med ett undantag. När Bachs passioner eller Händels Messias sätts upp fylls i regel den största domkyrka till brädden. Några år före sin död kommenterade författarinnan Birgitta Trotzig denna dubbelhet genom att framhålla att detta ingalunda handlade om andlig ytlighet, utan tvärtom vittnade om ”en mycket bred allmänhets känsla för vad det sakrala verkligen är”.

Vad Trotzig antyder är att det finns en väsenslikhet mellan den andliga och den konstnärliga upplevelsen – att den estetiska erfarenheten rentav förmår förmedla en känsla för det outsägliga på ett sätt som religionens traditionella språk och former inte längre gör.

Trotzig tangerar här en tanke som formulerades redan under den tyska romantiken, men som kom att trängas undan av en mer rationalistisk diskurs kring religionens vara eller icke-vara. Så kunde exempelvis den romantiske teologen Friedrich Schleiermacher hävda att religion, precis som konst, ytterst handlar om att ha ”sinne och smak för det oändliga” – att kunna förundras, beröras och överväldigas. Denna föreställning genljuder i termen Kunstreligion som Schleiermacher myntar och som sedan utvecklas till ett nyckelbegrepp i den tidiga romantikens filosofi.

Romantikens tanke om konsten som ”själens vingar” lever sedan vidare i många varianter under modernismens brokiga mantel. Konstnärerna Vasilij Kandinsky, Hilma af Klint och Mark Rothko hör till de mest kända exemplen. Under postmodernismens banér kom emellertid kopplingen mellan det estetiska och det sakrala nästan helt att överges (se Elkins 2004). Istället kom konsten att inramas av abstrakta och texttunga teorier, som inte sällan fick rollen som konstverkens ”facit”. 1

Kravet på avancerad teoretisk beläsenhet – ett slags dogmatik – har fjärmat nutidskonsten från många konstbetraktare. Vad som lämnas därhän, närmare bestämt, är betraktarens möte med konstverket i ett delat här och nu. Själva den estetiska upplevelsen försvinner därmed ur sikte bakom teorierna. Och ändå är det just fördjupade estetiska upplevelser – sådana som Trotzig kommenterar ovan – som många människor söker i konsten.

Vad ovanstående beskrivning visar är att såväl religionen som nutidskonsten har hamnat i ett slags isolering – i dubbel bemärkelse. De har fjärmats från den breda allmänheten, men också från varandra. Det är den sistnämnda isoleringen som projektet vill utmana genom sitt flervetenskapliga perspektiv.

 Tidigare forskning

 Vi vill här lyfta fram rön från två forskningsfält som indikerar att det finns skäl att på nytt aktualisera relationen mellan konst och religion.

Det ena är neurovetenskaplig forskning som pekar mot att estetiska och andliga upplevelser har en gemensam neuronal bas i hjärnan, exempelvis i form av aktivitet i default mode network (DMN) som även förknippas med självreflektion och empati. Vissa forskare tolkar detta som att religiösa upplevelser av att uppgå i något större utgör en intensifierad variant av det som i mindre stark form erfars som en estetisk upplevelse (d’Aguili & Newberg 2000). Andra menar att det är individens kognitiva tolkningsramar som avgör om en upplevelse erfars som estetisk eller andlig (Stange & Taylor 2008).

Det andra fältet är medicinsk humaniora, där forskning visat att estetiska och konstnärliga upplevelser har positiv effekt på såväl kognitiv förmåga som existentiellt välbefinnande hos personer med neurodegenerativa sjukdomar, t.ex. Alzheimers och Parkinsons, och/eller demens (Wikstrom 2002; Kinney and Rentz 2005; Cohen et. al. 2007; Mittleman & Epstein 2009). Medsökande Liljefors leder för närvarande ett sådant projekt inom Linnémiljön BAGADILICO (2008–2018), i samarbete med Minneskliniken på Skånes Universitetssjukhus samt Malmö konsthall och Malmö museer (Rosenqvist & Suneson 2016).

Inom medicinsk humaniora relaterar det estetiska till den dimension av hälsa som WHO och andra aktörer sedan något decennium benämner ”andlig hälsa” (spiritual health), vid sidan av fysisk, mental och social hälsa (Larsson 1996; Nagase 2012; Chirico 2016). Begreppet ”andlig” ska här förstås helt oberoende från religiösa konfessioner: det pekar mot individens upplevda existentiella förankring i tillvaron (Anandarajah and Hight 2001; Hyun 2016). Forskningen visar att estetiska erfarenheter kan ha en stark fördjupande effekt på detta plan, exempelvis genom att inge lugn eller uppfylldhet och känslor av närvaro, tacksamhet och förundran.

Rön från neurovetenskap och medicinsk humaniora kommer att inlemmas i projektets idéhistoriska och filosofiska undersökning. Därmed vill vi på ett metodiskt nydanande sätt överbrygga klyftan mellan empirisk forskning och humanistisk reflektion. Den förra kommer att bidra till projektets förnyande av frågeställningarna kring konst och religion. Den senare kan falla tillbaka på en flerhundraårig tradition av filosofiskt tänkande kring konstens och religionens väsen och har därmed unika redskap att relatera dagens rön till ett existentiellt ramverk. 2

 Teoretisk grund

En viktig utgångspunkt för projektet är som nämnts den tidigromantiska synen att andliga och estetiska erfarenheter är befryndade. Detta synsätt växer fram i ett historiskt skede då såväl konstbegreppet som religionsbegreppet i hög grad erhåller sina moderna bestämningar, det vill säga under 1700-talet. Det är också en tid då gränsen mellan konst och religion i flera avseenden luckras upp. Detta har bland annat att göra med att båda sfärerna påverkas av de framväxande naturvetenskapernas ideal för sanning och vetande (Buntfuss 2004; Müller 2004).

Mot denna bakgrund uppkommer en diskussion om huruvida det slags erfarenhet som såväl konsten som religionen rymmer utgör sfärer av insikt i egen rätt, skilda från både vetenskapens och moralens områden. Schleiermachers Tal över religionen från 1799 utgör i detta sammanhang ett nyckelverk (Grove 2004). Skriften återspeglar det växande intresset för känslans, förnimmelsens och erfarenhetens betydelse vid den här tiden (Ferry 1990). Nära förknippat med denna utveckling är också föreställningen att konsten, liksom mytologin, förmår uttrycka erfarenhetsdimensioner som inte låter sig fångas i ett begreppsligt eller propositionellt språk (Frank 1997; Schuback 2005; 2011).

Ett skäl till att den tidigromantiska reflektionen kring religionens väsen fått ny aktualitet är att även vi befinner oss i en tid då den vedertagna förståelsen av begreppet religion håller på att omprövas. Så har exempelvis en rad teoretiker påvisat hur det moderna religionsbegreppet tagit för givet en rad gränsdragningar (religiöst–sekulärt, tro–vetande, materialism–andlighet, etc) som tenderar att förenkla en betydligt mer komplex verklighet (se t.ex. Dubuisson 1998; Fitzgerald 2000; Assad 2003; Masuzawa 2005).

Som belysande exempel på de vedertagna gränsdragningarnas otillräcklighet kan nämnas en artikel av idéhistorikern Sven-Eric Liedman med den tankeväckande titeln ”Den förtrollade materialismen” (2008). Utan att på något sätt frångå sin ateistiska grundövertygelse formulerar Liedman här sin känsla av förundran inför tillvarons sinnrikhet, samtidigt som han framhåller det främlingskap han känner inför den aggressiva tvärsäkerhet som utmärker den så kallade nyateismen. Liedmans artikel har i sin tur kommenterats av tänkare med religiös anknytning som framhållit att de känner sig betydligt mer befryndade med Liedmans attityd av förundran än med den tvärsäkerhet som utmärker den egna religiösa traditionens mer högljudda förespråkare.

Enligt religionshistorikern David Thurfjell (2015) är den hållning Liedman ger uttryck åt representativ för många som upplever ett andligt djup i erfarenheter av konst, musik eller natur, utan religiös terminologi. Mot bakgrund av detta nya landskap menar vi att det är relevant att ta utgångspunkt i själva erfarenheten av det numinösa, obunden av konfessionella övertygelser.

När det gäller det estetiska ger filosofihistorien långt före det moderna konstbegreppets uppkomst exempel på att den estetiska erfarenheten genljuder av det numinösa. I Platons Gästabudet (ca 385 f Kr) återger Sokrates den undervisning som hans lärare, den kvinnliga filosofen Diotima, har gett honom om skönhetens väsen. Människan börjar med att älska skönheten i enstaka fenomen, säger Diotima, och höjer sig därifrån till att känna igen det sköna i det abstrakta och det själsliga. Till sist blickar hon ut över ”skönhetens vidsträckta hav”, evigt och oföränderligt. Vad Diotima här lär ut är att den estetiska erfarenheten är ett slags ”hjärtats fostran” som på djupet kan omstöpa människans förhållningssätt till tillvaron, bortom enskilda föremål. 3

Nutida filosofer har försökt ringa in särarten i den estetiska erfarenheten i termer som, liksom hos Diotima, ekar av det numinösa och som sträcker sig längre än till det enskilda konstföremålet. För Hans-Ulrich Gumbrecht (2003) är kärnan i det estetiska en upplevelse av intensifierad närvaro, som i princip kan uppkomma närsomhelst. Martin Seel (2004; 2014) menar att det instrumentella tänkandet i sådana ögonblick faller undan, då den estetiska upplevelsen aldrig söker ett syfte bortom sig självt. Seel tar ytterligare ett steg. I det estetiska ögonblicket träder själva det egna jaget tillbaka för att ge rum åt ”något annat” – manifesterat av konstverket – och finner i detta självupplåtande en ny frihet. I liknande anda talar filosofen och romanförfattaren Iris Murdoch (1993) om att ”jagets murar faller” i det estetiska, i en process hon benämner unselfing.

Till sist några ord om vår relation till och avgränsning mot befintlig religions- och konstvetenskaplig teoribildning.

Vi skiljer oss från det idag växande forskningsfält som kallas teologisk estetik, med dess premiss att det sanna konstverket pekar mot en gudomlig verklighet. (se t.ex. Hart 2004; Clark 2008; McCullough 2015). Likaså avgränsar vi oss från sådana konstvetenskapliga perspektiv som definierar estetiska och andliga motiv som attribut till klass, eller rangordnar konstuttryck eller -upplevelser som olika mycket ”äkta” eller ”rena” (se Bourdieu 1984; Clark 1999; Elkins 2004).

Vi vill istället öppna upp frågan om släktskapet mellan religiösa och estetiska erfarenheter i samma radikala anda som de tidiga romantikerna: inte för att befästa dogmatik eller kategoriska verklighetsbeskrivningar, utan med ett fokus på erfarenheten i dess egen rätt i syfte att ompröva själva förståelsen av det numinösa (Bowie 2009).

Detta innebär inte att vi avgränsar oss mot teologisk forskning som sådan – många goda exempel finns på kritiskt burna studier i tvärsnittet mellan teologi och konst (se t.ex. Bahr 1965; Taylor 1992; Pattison 1998; Bergmann 2009). Likaså relaterar vi till adekvata nyare utvecklingslinjer inom estetisk teori (se t.ex. Carlson 2008; Saito 2010; Berleant 2012; Shusterman 2012; Han 2015).

Sammanfattningsvis vill vi med detta projekt inte uppställa några dogmer, varken religiösa eller estetiska, utan tvärtom möjliggöra ett öppet filosofiskt utforskande av en genuint mänsklig erfarenhetsform – erfarenheten av det numinösa.

Utförande och förmedling

Projektet kommer att kombinera och vidareutveckla teoretiska och metodologiska perspektiv från religionsvetenskap och från konstvetenskap. Härigenom avser projektet att vara såväl metodologiskt som teoretiskt nydanande. Vidare kommer projektet att innehålla ett antal fallstudier av nutida svenska konstnärskap.

Resultaten från projektet kommer att spridas inom ramen för den humanistiska forskningens traditionella former, såsom vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar, avhandlingar och akademiska forskarseminarier.

Projektet vill dessutom bidra till kontakten mellan akademin och det bredare kulturlivet. Denna föresats återspeglas i ett planerat samarbete mellan Centrum för Teologi och Religionsvetenskap (CTR), Institutionen för Kulturvetenskaper och Skissernas Museum. 4

Aktiviteterna vid Skissernas Museum kommer att bestå i seminarier och symposier, vissa med ett snävare akademiskt fokus och andra med ett mer populärvetenskapligt upplägg. I det förra fallet handlar det om tvärvetenskapliga temaseminarier, där forskare inom neurovetenskap och medicinsk humaniora möter forskare inom religionsvetenskap, filosofi och konstvetenskap. I det senare fallet kommer företrädare att bjudas in från såväl konstarternas som religionernas sfärer för samtal om bredare ämnen, till exempel ”konstens roll i religionerna”, ”religionens roll i konsten” och ”sakrala upplevelser i en sekulär tid”.
Genom dessa aktiviteter vill vi skapa en återkommande kontaktyta mellan den forskning projektet genererar och den intresserade allmänheten – vilket är särskilt relevant, då forskningsfrågan ytterst rör allmänmänskliga erfarenheter. Skissernas Museum, som nu befinner sig i en intensiv utvecklingsfas, menar vi kommer att vara mycket lämplig som en sådan mötesplats.

När projektet löper mot sitt slut kommer en internationell konferens att förläggas vid Skissernas Museum. Konferensen ska synliggöra projektets resultat i en internationell akademisk kontext.

 Projektgruppens sammansättning

 

Projektet bygger på ett integrerat samarbete mellan företrädare för konstvetenskap, religionsvetenskap samt Skissernas Museum vid Lunds Universitet.

Projektet kommer att ledas av Jayne Svenungsson, professor i systematisk teologi vid Centrum för Teologi och Religionsvetenskap (CTR). I projektet ingår vidare Max Liljefors, professor i konsthistoria och visuella studier vid Institutionen för Kulturvetenskaper. Skissernas Museum kommer i projektet att representeras av dess nuvarande chef, fil. dr Patrick Amsellem.

Utöver de tre seniora forskarna kommer projektet att inrymma en doktorand. Doktorandtjänsten kommer att utlysas inom systematisk teologi, dock med en tydlig tvärvetenskaplig karaktär som korresponderar med projektets övergripande målsättning. Förutom förkunskapskraven för att antas som doktorand i systematisk teologi, kommer därför även en kandidatexamen inom konstvetenskap att krävas.

Signifikans

Utöver projektets vetenskapliga värde vill vi peka på två områden där resultaten har potential för en vidare samhällelig signifikans.

Det ena har att göra med att religionen har fått en ny synlighet i takt med att den etniska och kulturella mångfalden har ökat i det svenska samhället. Som den redan nämnde religionshistorikern David Thurfjell visat i sin uppmärksammade studie Det gudlösa folket. De postkristna svenskarna och religionen (2015) har detta inneburit att ”religion” i många etniska svenskars ögon blivit något som förknippas med vissa minoritetsgrupper, men som man ser sig själv befriad från. Motsatsparet sekulär–religiös har därmed kommit att sammanfalla med och förstärka kategoriska gränsdragningar mellan grupper av olika etnisk härkomst. Genom att anlägga nya perspektiv på vad religiös erfarenhet är – i termer av estetik snarare än konfession och dogmatik – menar vi att projektet har potential att luckra upp sådana motsättningar och bli en utgångspunkt för nyansering och dialog.

Det andra området rör den estetiska erfarenhetens välgörande effekter på det som ovan har benämnts ”andlig hälsa”. Genom att öka medvetenheten om detta, kan projektet bidra till att upprätta kanaler mellan redan existerande infrastrukturer i samhället: å ena sidan konstinstitutioner som museer, konsthallar och konstföreningar och å andra sidan samhällsinstitutioner som dagligen handskas med människors hälsa och välbefinnande, till exempel vårdinrättningar och skolor. Projektet kan härvid bidra till utvecklandet av en konstpedagogik som tar särskilt sikte på den existentiella potentialen för läkande, som forskningen visat finns i den estetiska erfarenheten.

Till sist vill vi framhålla projektets betydelse i den lokala lundensiska kontexten. Inte sällan har forskningsanslag en tendens att försvinna in i den akademiska världen utan påtaglig utdelning för den omgivande kulturen. I motsats till detta är vårt projekt, genom samarbetet med Skissernas Museum, redan från början utformat för att på ett unikt sätt nå utanför universitetets väggar och komma stadens invånare till del. Genom samverkan mellan forskningen och museet hoppas vi ge ett vitalt bidrag till Lunds kulturliv. 6

Referenser

 

Anandarajah, Gowri and Hight, Ellen, 2001: “Spirituality and Medical Practice:

 

Using the HOPE Questions as a Practical Tool for Spiritual Assessment”, American Family Physician, January 1, 2001 / Volume 63, Number 1, s. 81–88.

 

Asad, Talal, 2003: Formations of the Secular: Christianity, Islam, Modernity, Stanford University Press.

 

Bahr, Hans-Eckehard, 1965: Theologische Untersuchung der Kunst: Poiesis, Siebenstern Taschenbuch.

 

Bergmann, Sigurd, 2009: In the Beginning is the Icon: A Liberative Theology of Images, Visual Arts and Culture, Equinox Pub. Ltd.

 

Bowie, Andrew, 2009: ”Romantic Philosophy and Religion”, i Nicholas Saul (red.), The Cambridge Companion to German Romanticism, Cambridge University Press, s. 175–190.

 

Buntfuss, Markus, 2004: Die Erscheinungsform des Christentums: zur ästhetischen Neugestaltung der Religionstheologie bei Herder, Wackenroder und De Wette, de Gruyter.

 

Chirico, Francesco, 2016: “Spiritual well-being in the 21st century: it’s time to review the current WHO’s health definition?”, Journal of Health and Social Sciences; vol. 1, nr. 1, s. 11–16.

 

Clark, Tony, 2008: Divine Revelation and Human Practice: Responsive and Imaginative Participation, Cascade.

 

Cohen, G.D., Perlstein, S., Chapline, J., Kelly, J., Firth, K.M., & Simmens, S. (2007), “The impact of professionally conducted cultural programs on the physical health, mental health, and social functioning of older adults—2-Year Results”. Journal of Aging, Humanities and the Arts, 1, s. 5–22.

 

d'Aquili, Eugene G, och Andrew B Newberg, 2000: ”The Neuropsychology of Aesthetic, Spiritual, and Mystical States.” Zygon, vol. 35, nr. 1, s. 39–51.

 

Berleant, Arnold, 2012: Aesthetics Beyond the Arts: New and Recent Essays. Farnham: Ashgate.

 

Bourdieu, Pierre, 1984: Distinction: A Social Critique of the Judgment of Taste. Trans. by Richard Nice. Cambridge, MA: Harvard University Press.

 

Carlson, Allen, 2008: Nature and Landscape: An Introduction to Environmental Aesthetics. New York: Columbia University Press.

 

Clark, T.J. 1999: Farewell To An Idea: Episodes from a History of Modernism, Yale University Press, 1999.

 

Dubuisson, Daniel, 1998: L'occident et la religion: mythes, science et idéologie, Complexe.

 

Elkins, James, 2004: On the Strange Place of Religion in Contemporary Art. Routledge.

 

Ferry, Luc, 1990: Homo aestheticus: l'invention du goût à l'âge démocratique, Grasset.

 

Fitzgerald, Timothy, 2000: The Ideology of Religious Studies, Oxford University Press.

 

Frank, Manfred, 1997: ”Unendliche Annäherung”: Die Anfänge der philosophischen Frühromantik, Suhrkamp. 7

 

Grove, Peter, 2004: Deutungen des Subjekts: Schleiermachers Philosophie der Religion, de Gruyter.

 

Gumbrecht, Hans-Ulrich, 2003: Production of Presence: What Meaning Cannot Convey. Stanford University Press.

 

Han, Byung-Chul, 2015: The Burnout Society. Stanford Briefs.

 

Hart, David Bentley, 2003: The Beauty of the Infinite: The Aesthetics of Christian Truth, Eerdmans Pub. Co.

 

Hyun, Insoo, 2016: “The Surprising Complexities of Stem Cell Medical Travel”, i Susanne Lundin, Charlotte Kroløkke, Michael N. Petersen och Elmi Muller (red.), Global Bodies in Grey Zones: Health, Hope, Biotechnology, Sun Press, s. 123–138.

 

Kinney, J.M., & Rentz, C.A. 2005, “Observed Well-being among Individuals with Dementia: Memories in the Making, an Art program, Versus other Structured Activity”, American Journal of Alzheimer’s Disease and Other Dementias, 20 (4), s. 220–227.

 

Larsson, James S., 1996: “The World Health Organization's Definition of

 

Health: Social Versus Spiritual Health”, Social Indicators Research, nr 38, s. 181–192.

 

Liedman, Sven-Eric, 2008: ”Den förtrollade materialismen”, i Ord & Bild, nr 6/ 2007- 1/2008, s. 5–18.

 

Masuzawa, Tomoko, 2005: The Invention of World Religions: Or, How European Universalism Was Preserved in the Language of Pluralism, University of Chicago Press.

 

McCullough, James, 2015: Sense and Spirituality: The Relationship Between the Arts and Spiritual Formation, Cascade.

 

Mittleman, M., & C. Epstein (2009), “Evaluation of Meet Me at MoMA”, i Rosenberg, F., Parsa, A., Humble, L. & McGee, C., Meet Me. Making Art Accessible to People with Dementia, The Museum of Modern Art, New York, s. 87–105.

 

Müller, Ernst, 2004: Ästhetische Religiosität und Kunstreligion in den Philosophien von der Aufklärung bis zum Ausgang des Deutschen Idealismus, Akademie Verlag.

 

Murdoch, Iris, 1993: Metaphysics as a Guide to Morals, Penguin Books.

 

Nagase, Masako, 2012: “Does a Multi-Dimensional Concept of Health Include Spirituality? Analysis of Japan Health Science Council’s Discussionson WHO’s ‘Definition of Health’ (1998)”, International Journal of Applied Sociology, 2(6), s. 71–77.

 

Nishitani, Keiji, 1990: The Self-Overcoming of Nihilism. Trans. by Graham Parkes and Setsuko Aihara, State University of New York Press.

 

Pattison, George, 1998: Art, Modernity and Faith: Restoring the Image, 2 uppl., SCM Press.

 

Platon, 2000: ”Gästabudet”, i Skrifter: Bok I, Atlantis, s. 143–212.

 

Rosenqvist, Johanna och Suneson, Ellen, 2016: ”Konst och subjektskapande. Neurodegenerativa nedsättningar och dialogbaserad konstpedagogik”, Socialmedicinsk tidskrift, nr. 3, s. 288–296.

 

Rowe, Anne, 2002: The Visual Arts and the Novels of Iris Murdoch, Edwin Mellan Press. 8

 

Saito, Yuriko, 2010: Everyday Aesthetics. Oxford: Oxford University Press.

 

Schuback, Marcia Sá Cavalcante, 2005: ”The Work of Experience: Schelling on Thinking beyond Image and Concept”, i Jason M. Wirth (red), Schelling Now: Contemporary Readings, Indiana University Press, s. 66–83.

 

⎯, 2011: Att tänka i skisser: Essäer om bildens filosofi & filosofins bilder, Glänta.

 

Seel, Martin, 2004: Aesthetics of Appearing. Stanford University Press.

 

⎯, 2014: ”Active Passivity: On the Aesthetic Variant of Freedom”, Estetika: The Central European Journal of Aesthetics, nr. 2, 2014, s. 269–281

 

Shusterman, Richard, 2012: Thinking through the Body: Essays in Somaesthetics. Cambridge: Cambridge University Press.

 

Stange, Ken, och Shelley Taylor, 2008: ”Relationship of Personal Cognitive Schemas to the Labeling of a Profound Emotional Experience As Religious-Mystical or Aesthetic”, Empirical Studies of the Arts, vol. 26, nr. 1, s. 37–49.

 

Taylor, Mark C., 1992: Disfiguring: Art, Architecture, Religion, University of Chicago Press

 

Thurfjell, David, Det gudlösa folket: De postkristna svenskarna och religionen, Molin & Sorgenfrei, 2015.

 

Wikstrom, B.M. (2002), “Social interaction associated with visual art discussions: A controlled intervention study”. Aging & Mental Health, 6 (1), s. 82–87.